Animationens Historia

hourglass-time-hours-sand-39396.jpeg

Vi fick i uppgift att skriva kring Animationens Historia, här är min text. Det känns verkligen att det var längesedan jag skrivit akademisk text. Nu hoppas jag att det här räcker för att få Godkänt på momentet. Jag har lärt mig massor – så hur som haver så fick JAG ut mycket utav det. 

Jag blev väldigt förvånad över att animationens historia är så gammal. Ajan (2015) nämner i sin föreläsning redan Kinesisk skuggteater som en av animationens starter. Jag trodde inte att jag hade hållit på med animation, men eftersom jag utforskat skuggteater större delen av de senaste 2 åren med barn i 6 årsåldern via ett skapande skolaprojekt så har jag en liten idé om hur det går till. Det finns en legend om hur skuggteatern uppkom i Kina under Kejsare Wu´s styre runt 156 före vår tidräkning, vill du veta mer om den kan du gå in på (http://se.gbtimes.com/livsstil/skuggteater-en-dramatisk-och-levande-folkkonst). Den här traditionen kommer inte till oss i västvärlden, närmare bestämt Frankrike, Tyskland och Storbrittanien, förrän runt 1770. Ajan menar att animationen föddes inom teater/scenkonsten och där känner jag mig väldigt hemma. Det som skiljer teater ifrån animation är att teater är ögonblickets konstverk som är synlig precis i den stunden du delar din föreställning med publik. En animation kan istället besökas om och om igen i oändligheten bara det finns tekniska förutsättningar, det gör att den har chans att stanna i vårt medvetande lite längre och påverka oss. Barn kan se animationer om och om igen, det blir som en trygghetsritual att titta på favoritserien. Jag tänker på till exempel Babblarna (https://www.youtube.com/watch?v=ffNfr_ZAFjM) som har haft ett jättestort genomslag hos de minsta barnen. Den animerade serien har även hjälpt till med språkutveckling för barn med sina föräldrar och hjälper dem att hitta strategier för att kommunicera. Det finns olika tekniska framsteg som hjälpt oss att komma dit där vi står idag med en helt animationsmarinerad värld. En kort historisk genomlysning visar en upptäckariver bland estradörer inom kabaré,  och varieté-scenen där de tävlade i att fängsla publiken med allehanda tricks. De arbetar mycket med illusionistiska grejer i början; skräck och sensationer för att locka den flyktiga marknadsbesökaren till exempel.
Det är vid 1800-talet som det börjar ta riktigt skruv om och Emile Reynard äntrar scenen med sitt praxiscope (https://www.youtube.com/watch?v=TK_K_Hvf-24). Han utvecklar den optiska teatern, alltså möjligheten att projicera figurer som rör sig mot en fast bakgrund, vilket är något som togs vidare till Disney. Den 28 Oktober 1892 visar han sina optiska pantomimer i Paris och därav är animationsdagen utlyst till den 28 Oktober varje år. En annan person som borde nämnas i sammmanhanget är Edward Muybridge som spionerade med sitt zoopractiscope som revolutionerade filmhistorien och inspirerade animatörer (Ajan 2015). I slutet kommer även Bröderna Lumieres Kinematograf till och därmed är biosalongen uppfunnen (https://www.youtube.com/watch?v=vuG56syRl9k).

Vid förra sekelskiftet exploderar de olika sätten att animera på. Emile Cohl kommer med Fantasmagorie 1908 (https://www.youtube.com/watch?v=aEAObel8yIE) och utvecklar tekniker med siluetteckningar, cut-outdockor. 1912 Gör Wladislaw Starewcz Stop-motion med insekter och 1914 kommer Windsor McCay med Gertie the dinosaur som han reste runt med och till synes ”interagerade” med. I USA utvecklas Disneys och Warner Brothers animationsstudios på 1930-talet (Ajan 2012, 42-53). Disney gjorde en ljudfilm och plötsligt fanns det oändliga möjligheter att utforska. Disney utvecklar tekniken rotoscoping där en kalkerar människor som är filmade i rörelse som till exempel karaktären Snövit i filmen med samma namn. På början av 30-talet i sviterna av den svåra depressionen var det många som ville ägna sig åt verklighetsflykt och film och animationsindustrin blommade. Det rullar på med ups and downs. Jag tycker personligen mig se hur Disney tar mycket plats och skapar ett väldigt starkt ideal för animation som jag tycker vi styrs av idag också delvis. De och Warner Brothers kapprustar och arbetar i var sina studios. Det rådde stor experimentlust och ganska tidigt blandades vanlig spelfilm och animation, till exempel Mary Poppins (1969), Dunderklumpen (1974) Space Jam (1996) med flera.

På 1980-talet började det röra på sig inom datoranimationen och John Lasseter utvecklar ett eget uttryck inom genren. Han berättar själv (från pensel till pixels, BBC, 2003) hur han upplevde att datoranimation mest var en teknisk färdighet och en fråga om mjukvara. Han berättar att han frontar Disney studion med sina datoranimationer men de var  bara intresserade om det gjorde deras jobb ”cheaper or faster”. 1984 kom ”André and Wally B” som den första karaktärsbundna datoranimationen och 1995 kommer Toy Story och då slår den stort.

Vad gäller Stop Motion har jag surfat runt på youtube och hittat en person som beskriver ett perspektiv på historia (https://www.youtube.com/watch?v=cZu4jKZb0QQ). Mitt personliga perspektiv är att det var jätteroligt att titta på och väldigt lättillgängligt att jobba med. Pingu (1986) är min största hjälte när jag är sisådär 7 år och kollar på bolibompa; min konflikthantering blev färgad av det här programmet som mest går ut på att skrika på varandra eller slåss om en inte var nöjd.

Jag saknar South Park (http://www.southparkstudios.nu) utifrån deras cut out – teknik (och för att det var och är ett av mina favoritprogram). Jag saknar också Sailor Moon (https://youtu.be/j2tQKejS9Fo) utifrån dess speciella genre med skolflickorna – jag skojar inte men det var hon som lärde mig känslouttryck! Powerpuffpinglorna var också personliga favoriter (https://www.youtube.com/watch?v=fm2zeCtfizM&vl=sv). Jag saknar Asterix och Obelix ur min personliga nostalgisynpunkt, jag satt klistrad till dom filmerna med mina brorsor. I retrospektiv kan jag ju se hur jag bara väljer våldsamma animerade filmer. Lite spännande – vad säger det om mig?

Det är svårt att skriva animationens historia för det handlar väldigt mycket om vad en har blivit exponerad för. Jag har ju sett det jag sett för att jag är uppvuxen i ett hem med parabol så att vi fick in Cartoon Network och Disney Channel. Nu för tiden är det mer demokratiskt på ett sätt; har du internet kan du få in allt på youtube. Men på ett annat sätt är det ju som att stå och välja i en godisaffär utan att veta hur saker smakar.  En sak är dock säker – animation har i allafall inga planer på att försvinna som uttrycksform!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s