busy making it IRL

Det blir inte skrivet så ofta här. Jag har svårt att hitta tiden för att sitta ner och tänka allmänt om pedagogik numera. Jag har fullt upp på golvet. Det är tråkigt. Men verkligheten kräver just nu mycket och jag tycker det är skönt att vara ledig från pedagogen i mig på min fritid.

Det kan sägas att jag letar nya horisonter just nu eftersom mitt kontrakt går ut vid midsommar. Jag har en skola jag hoppas ivrigt på ska välja att ge mig chans att arbeta för dom. Den har uttalad drama-musik-samhällelig karaktär. Jag vill hamna där.

Om lite mer än en månad är det skolavslutning farväl från en grupp. Jag håller på att klippa mina band. Det gör ont. Men det gör det alltid. Det är ingen nyhet. Jag försöker tänka mig att de har fått det bästa från mig och att nästa år får de det bästa av någon annan. Saknaden kommer kvarstå dock.

Kulturskolan

Jag älskar att arbeta på kulturskolan, det ger mig så himla mycket. Har jag haft en kämpig dag på andra jobbet och går ner till Kulturskolan så finns alltid något att fröjdas över.

I onsdags hade vi årets upplaga av Barn spelar för barn. Det är då alla kulturskolans barn dukar upp sig på scenen och visar vad de gör på Kulturskolan. Det är en högtid.

Det känns så bra när kollegor är generösa mot varandra. Att vi tillsammans kan göra såhär. Det är häftigt.

Kollega: Hur känns det nu då efteråt?
Alex: Eh, jag vet inte. Vänta. Det känns som att att jag kan göra det här varje dag!

 

Dagens dialog sponsras av mina ungar på morgonfritids:

ELEV 1: Fröken, hur kan (kollegas namn) ha barn men inte vara gift?
JAG: Man behöver inte vara gifta för att få barn.
ELEV 1: Va?! Men hur blir barn till då?
ELEV 2: Då gör man nåt jätteäckligt.
JAG: Nä… Det är väl inte äckligt.
ELEV 1: Men hur gör dom då?
JAG: Tja, man kramas väldigt mycket.
ELEV 2: Haha, nu sa du det på ett väldigt ARTIGT sätt.

Jag bloggspråkar med Anne-Marie Körling

Besök

http://korlingsord.se/archives/27095

Ögona böj och bli inspirerad

Träffade

en elev jag hade under min VFU som verkligen sprang till mig och omfamnade mig sÃ¥ hÃ¥rt att jag ramlade omkull. ”Alex! Var är du? Varför är du inte hos oss?” Sa hon. Sen börjar en lÃ¥ng berättelse som tar vid där jag lämnade henne för knappt ett Ã¥r sen, dÃ¥ mitt under Nationella prov. En tjej som jag fick följa med ut pÃ¥ den vingliga stigen som bär till kunskap. En tjej med mÃ¥nga odds mot sig – men som fÃ¥ngades av skapandet.

Jag mindes plötsligt att jag har varit en bra lärare för nÃ¥gra elever – även i grundskolan.

Vi måste påminna oss om de barn som vi gjort skillnad för när det känns som hopplöst och en harvar runt i någon slags evighetsröra av utmaningar.

Jag är en bra lärare. För några!

En känsla av att bara falla och glappa

Det faller bara. Det faller och faller och faller och faller. Och jag känner bara hur glappet mellan mina tvÃ¥ jobb ökar. Kulturskolan är fantastisk, jag gör nÃ¥got viktigt där varje timme. Jag kan verkligen göra skillnad för nÃ¥gra barn där. Grundskolan känns bara övermäktig. Det ändras, det gäller att vara flexibel och till slut har man inte grepp om vad för nÃ¥got man skulle göra frÃ¥n början. Man försöker gripa om halmstrÃ¥n av smÃ¥ lyckade stunder – men oftast är det täckt av alla tÃ¥rar frÃ¥n de kaosmastodontgrÃ¥tstunder som de varvats med.

Det är svårt och mitt eget självt håller på att luckras upp.

Dela med sig!

Idag trivdes jag gott på jobbet. Vi hade en studiedag, en del av den fick vi lov att diskutera Hur kring läroplanens förmågor. Min grupp valde Förmågan att kunna kommunicera i tal och skrift. Det gav så otroligt mycket att sitta ner och både få dela med sig och få tips på saker som händer!

Det är vi lärare rätt dÃ¥liga pÃ¥ – att tillsammans diskutera hur. Utan att det blir tävlingar om vem som har mest för sig. Lägg av tävling – dela med dig och visa upp saker du är stolt över.

Jag visade min klassblogg och även hur jag jobbat med Storybird i klassen. Pratade om hur drama kan öka läsförståelsen. Det var så roligt att få dela med sig!

Nu är det ut på golvet imorgon igen.

tvivel

jag håller på att borsta bort allt tvivel nu. Det får vara nog. Inget hjälper mig av att tvivla på mig och min förmåga. Men det är lätt att ramla ner där. När allt går åt skogen och inget verkar fungera. Det är bara det att tvivlet får inte plats. De kan inte få plats om vi ska komma framåt. Jag får inte tvivla, det gör andra redan. Jag måste ändå tro på mig i mitt sammanhang.

läraren som bryr sig

att bli arg

att bli glad

att bli ledsen

att visa på kunskap

att bedömma

att vänta in

att pusha

att välja

att undervisa

att vara generös

att visa sig svag

att vara stolt

att vara modig

att våga

att vilja

vara en lärare som inte blundar.

hopplöst

Alltså, jag börjar faktiskt tappa sugen. Det är inte roligt att testas hela tiden. Att stå  pall. Det gör jag inte snart längre.